Ett brett utbud av olika uppkopplingsvägar ger mångfald
Jag kan säga ett som är säkert oavsett kommunikationsnät; förr eller senare kommer det inte fungera igen. De drabbade kan vara allt från de som köpt en dyr lägenhet i Stockholms innerstad utan inomhustäckning till den som bor på landsbygden och inte kan sköta sin verksamhet på grund av dålig mobiltäckning. Nyligen brann ett fritidshus ned bara ett par mil från Sergels torg på grund av dålig täckning och det kanske är dags att någon nu tar ett helhetsansvar för näten. Jag föreslår att vi lobbar för att införa Komunikationsombudsmannen (KomO). Likt JämO skulle uppgifterna kunna omfatta även information och opinionsbildning för att öka kunskaperna. På så sätt kanske vi skulle få arkitekter som tänkte mobiltäckning redan vid ritbordet och någon som står upp för de hjältar som trotsar mobilskugga och fortfarande lever på landsbygden.
Jag inser samtidigt att KomO inte kommer att vara mer än en superhjälte i en krönika. Men jag inser också att en helt rimlig önskan är att så långt det går, ha en robust och fungerande kommunikation för alla i samhället. Även våra statliga myndigheter är beroende av att publika trådlösa system fungerar, vikten av en fungerande kommunikationsmångfald kan inte underskattas. Rakel är inte lämpad för överföring av rörlig video och mobiltelefonnäten är inte framtagna för kriskommunikation, men båda behövs, något som tydliggjorts under det senaste året. Kommunikation blir sällan bättre av att lägga allt krut på en och samma lösning, finns två robusta lösningar att tillgå kan vi leva i en trygghet att åtminstone en av dem fungerar när det behövs.
/Ulf Seijmer
Krönikan publicerades i SKEF News nummer 1·2015
