Idag betalar en abonnent på landsbygden med EDGE som maximal hastighet lika mycket för sitt mobila bredbandsabonnemang som en kund som rör sig i en storstad och erbjuds 4G med hög hastighet. Detta är ett upplägg som alla mobiloperatörer tillämpar medan de som säljer uppkoppling via det fasta nätet har ett annat angreppssätt.
Jag kan tycka att mobiloperatörernas betalningsmodell är förlegad. För fast abonnemang så betalar abonnenten ett pris för en viss hastighet, högre hastighet kostar mer. I mobilnäten är det svårare, hastigheterna varierar och detta styrs till stor del av operatörernas utbyggnad på platsen, det är inget du kan styra över själv. Vore det då inte skäligare att operatörerna får betalt för den faktiska hastighet de levererat till abonnenten? Har de mestadels levererat EDGE när kanske inte abonnemanget skall kosta lika mycket som för den som mestadels njutit av en 4G-uppkoppling med hög hastighet?
Koppling mellan hastighet och avgift måste bli tydligare
Om denna modell, omvänd från vad som används idag, tillämpades kanske kopplingen mellan intäkt och utgift skulle bli direktare för operatörerna och utbyggnaden skulle drivas snabbare. De platser där endast EDGE erbjuds skulle generera lägre intäkter vilket antagligen skulle uppfattas som fair av abonnenten och från operatörshorisont skulle intäkten kunna ökas genom en utbyggnad av kapaciteten på platsen.
Få slutkunder kan påverka mobilnätens kapacitet och utbyggnad, men genom att vi istället betalar för den kapacitet som vi utnyttjar istället för datamängd kan situationen kännas mer balanserad.
Ulf Seijmer