skip to Main Content
  • | Taggar:,

jämförelse mellan TDD och FDD

Du har kanske hört talas om LTE FDD eller LTE TDD, okej, det är kanske inte den hetaste diskussionen runt kaffebordet men eftersom du just nu läser detta hoppas vi att du är sugen på att veta mera?

LTE som standard stöder både så kallad frekvensdelningsduplex (FDD) och tidsdivisionsduplex (TDD), hädanefter kallar vi dem FDD och TDD. Duplex är när kommunikationen kan gå i två riktningar till skillnad från simplex, där allt kan gå i en riktning (exempelvis FM-radio) eller halv duplex där trafiken går i en riktning i taget (exempelvis traditionell kommunikationsradio). Duplex är således där både sändning och mottagning äger rum samtidigt.

TDD vs FDD -så här fungerar det

TDD innebär förenklat att sändning och mottagning sker på samma frekvens omväxlande i tilldelade tidsluckor, TDD är bra för mobilt bredband eftersom man kan använda mer av bandbredden för antingen nedladdning eller uppladdning beroende på behovet för stunden.

FDD å andra sidan innebär att man använder skilda frekvenser för att ladda upp och ladda ner data, fördelen med detta är minskad risk för störningar.

Egentligen är det kanske inte helt klart vilken standard som ger snabbare hastigheter i verkligheten och det skulle vara svårt att eliminera alla yttre variabler för att kunna presentera ett svar som gäller alla situationer, däremot är det ganska klart att TDD är mer spektrumeffektivt.

LTE TDD och LTE FDD har samma egenskaper och utvecklas parallellt, de delar mycket egenskaper gemensamt. Trots skillnaderna i hur de två typerna av LTE hanterar dataöverföring så delar LTE-TDD och LTE-FDD 90 procent av sin kärnteknologi. Denna gemensamma bas gör det möjligt att utveckla gemensamma produkter inom LTE ekosystemet.
Globalt finns olika LTE-band

TDD kom redan 2011

LTE TDD lanserades kommersiellt 2011 och de frekvenser som används för LTE-TDD sträcker sig från 1850 MHz till 3800 MHz ur ett globalt perspektiv. Internationellt sett är LTE-TDD spektrum i allmänhet billigare att få tillgång till, och utgörs av spektrum med mindre trafik. I Europa används främst 2,6 GHz där både FDD och TDD används beroende på operatör och land. Valet mellan FDD och TDD styrs kanske främst av tillgängligheten av spektrum, men det är rimligt att de flesta operatörerna kommer att använda båda teknikerna för att maximera prestanda i sitt spektrum och på sikt kanske allt mer gå över till TDD.

Låt oss djupdyka litet mer i tekniken och titta djupare på FDD vs TDD.

FDD eller Frequency Division Duplex

FDD kräver två separata kommunikationskanaler och eftersom det är en trådlös teknik menas i det här fallet att det behövs två separata frekvensband. Mellan dessa två band finns ett ”tomt” område i mitten, ett skyddsband som separerar de två banden så att sändaren och mottagarens frekvensband inte interfererar med varandra.

FDD använder därför en del frekvensspektrum, normalt åtminstone två gånger det frekvensspektrum som krävs jämfört med TDD. De så kallade skyddsbanden emellan är inte användbara med FDD, så FDD är egentligen ett slösaktig sätt att använda våra frekvensresurser, med tanke på bristen av spektrum är det en klar nackdel.

TDD eller Time Division Duplex

Olika frekvensspektrumTDD använder alltså ett enda frekvensband för både sändning och mottagning och bandet delas genom att tilldela alternerande tidsluckor för sändning och mottagning.

En fördel med TDD-system är att de alternerande tidsluckorna inte behöver vara 50/50 symmetriska utan tidsluckorna kan vara asymmetriskt tilldelade efter behov, vissa TDD format erbjuder dynamisk bandbreddsallokering till exempel.

TDD behöver bara en enda kanal av frekvensspektrum och det behövs inte skyddsband. Nackdelen med TDD är att det är beroende av mycket exakt timing och synkronisering så att inte tidsluckor överlappar varandra vilket ger störningar.

Sett utanför LTE är de flesta trådlösa dataöverföringstekniker faktiskt baserade på TDD, Wi-Fi använder TDD och Bluetooth använder TDD i vissa former för att nämna två exempel.

TDD eller FDD i framtiden?

TDD eller FDD verkar på ytan vara en fråga om tro och övertygelse men TDD verkar vara ett bättre övergripande val. Att FDD nått så pass stor genomslagskraft internationellt beror på att tidigare planering av frekvensspektrum och tidigare teknik baserades på denna teknik och den finns i så stor utsträckning. FDD kommer att fortsätta att vara en dominerande standard men i takt med att spektrum blir allt dyrare och svåra att förvärva, kommer TDD bli allt mer intressant och spektrumresurserna sannolikt uppdateras.

Back To Top
Sök