Att visa omvärlden exakt var ett fartyg befinner sig är kärnan i AIS, ett system som används av alla passagerarfartyg, alla handelsfartyg över 300 bruttoton på internationell trafik och 500 bruttoton på nationell trafik samt ett växande antal fritidsbåtar. Fartygets namn, kurs, fart, längd, bredd, position med mera sänds via VHF och kan övervakas via andra fartyg eller delas via internet.
AIS(Automatic Identification System) är ett system som gör det möjligt att ombord på ett fartyg identifiera och följa andra fartygs rörelser. Systemet utvecklades som ett noggrannare alternativ till radarpositionering av omgivande fartyg. Tack vare AIS kan man se bland annat ett fartygs storlek och dess identitet, dessutom kan man se fartyg som befinner sig i radarskugga eller på andra sidan en ö, fördelarna mot äldre radarsystem är påtagliga. AIS-sänder via VHF och de fartyg som är utrustade med AIS-mottagare kan ta emot sändningar, avkoda dem och presentera informationen i sitt eget navigationssystem.
Klass A och B
AIS-är indelat i klass A och B där klass A sänder informationen baserat på fartygets fart och kursrörelser och Klass B endast sänder var 30:e sekund, oberoende av yttre faktorer. Klass A sänder information om fartygets destination, last och beräknad ankomsttid och har högre prioritet på frekvensbanden än vad klass B har.
Informationen överförs via två VHF-kanaler (161.975 & 162.025 MHz, kanal 87 och 88) växelvis, och trots mängden fartyg är utnyttjandegraden av kanalerna i Sverige bara någon procent. Meddelandet sänds med 9,6 kbps och använder GMSK-modulation, bandbredden är 25 kHz eller 12,5 kHz. Klass A har 12 W uteffekt och klass B har 2 W uteffekt, oavsett klass är varje utsändning mycket kort, cirka 30 ms. För att en enhet skall få sända måste enheten hitta en ledig tidslucka. Kommunikationen i AIS klass A bygger på kommunikationsprotokollet STDMA (Self Organising Time Division Multiple Access), utvecklat av den välkände svenske uppfinnaren Håkan Lans. STDMA använder tidsluckor för sändning men kommunikationen är inte beroende av en basstation, STDMA kan tilldela enheterna tidsluckor utan inblandning av en basstation. Detta reglerar STDMA genom att tillsammans med nyttoinformationen inkludera en reservation för nästa utsändning.
Klass B använder CSTDMA-protokollet, (Carrier Sense Time Division Multiple Access) som bygger på samma principer, men dessa enheter får inte reservera en tidslucka för nästa utsändning, till skillnad från klass A.
AIS-utrustningen fungerar alltså utan operatör och utan någon central styrning eller påverkan. Detta, som också är systemets styrka, innebär att det inte krävs någon fast infrastruktur eller driftscentral för att systemet skall fungera och kunna utväxla av information mellan olika fartyg.